Barn: 57 formulär och skattningsskalor

TOMQ-36 är ett observationsformulär för barn mellan 6 och 9 år som fylls i av en vuxen som känner barnet väl. Det kartlägger mentaliseringsförmåga (theory of mind), det vill säga förmågan att förstå att andra kan ha andra känslor, tankar, avsikter, övertygelser, önskningar och synsätt än en själv. Utifrån vardagliga situationer ger det en beskrivande klinisk profil som är användbar för att identifiera barnets styrkor och sårbarheter, vägleda intervjun, fördjupa observationen och följa utvecklingen under stödinsatsernas gång.

SCAS är ett självskattningsformulär som mäter omfattningen av ångestsymtom hos barn och ungdomar enligt DSM-IV-kriterier. Instrumentet skiljer mellan olika ångestsyndrom (paniksyndrom/agorafobi, separationsångest, social fobi, tvångssyndrom, generaliserad ångest, specifik fobi), vilket hjälper till att vägleda diagnostik och behandling.

ADHD-RS är en standardiserad skattningsskala som mäter svårighetsgraden av ADHD-symtom hos barn och ungdomar utifrån DSM-5-kriterierna. Den fylls vanligen i av en förälder eller lärare och används för diagnostik, uppföljning och utvärdering av insatsers effekt.

Child Behavior Checklist (CBCL) är ett standardiserat formulär för bedömning av social kompetens, adaptivt beteende samt beteendemässiga och emotionella problem hos barn och ungdomar. Det finns i två huvudsakliga standardiserade versioner: CBCL 1½–5 för små barn och CBCL 6–18 för äldre barn och ungdomar. En version fylls i av föräldrar (eller vårdnadshavare), vilket ger en bedömning ur familjens perspektiv.

SDQ är ett screeningverktyg för beteende, utformat för att bedöma styrkor och svårigheter hos barn och ungdomar (4 till 17 år). Formuläret fylls i av föräldrar eller vårdnadshavare. Det omfattar flera dimensioner: emotionella symtom, uppförande, hyperaktivitet/uppmärksamhet, kamratrelationer och prosocialt beteende.

SCARED är ett formulär som fylls i av föräldern för screening av ångestsymtom hos barnet eller ungdomen. Föräldern skattar barnets beteende under de senaste 3 månaderna för att identifiera olika ångestsyndrom: paniksyndrom, generaliserad ångest, separationsångest, social fobi och ångestrelaterad skolvägran.

MASC-2 är ett standardiserat självskattningsformulär för att mäta och förstå olika aspekter av ångest hos barn och ungdomar. Det innehåller flera delskalor som bedömer olika dimensioner, såsom social ångest, separationsångest, fysiska rädslor och skolprestationer.

PHCSCS-2 är ett självskattningsinstrument som mäter global självkänsla och dess dimensioner hos barn och ungdomar. Det ger en detaljerad profil av självuppfattningen inom flera områden, vilket gör det användbart för screening, planering av insatser och psykologisk forskning.

Gordon Diagnostic System (GDS) är ett test som bedömer uthållig uppmärksamhet och impulskontroll hos barn och ungdomar och som även används med vuxna. Det ger objektiva mått som underlag vid diagnostik av ADHD och andra uppmärksamhetsstörningar. Systemet registrerar omissionsfel, kommissionsfel och reaktionstid.

CTQ i barnversion är ett självskattningsinstrument för att upptäcka och kvantifiera traumatiska upplevelser under barndomen, bland annat olika former av övergrepp och försummelse. Det är indelat i flera delskalor som bedömer emotionella, fysiska och sexuella övergrepp samt emotionell och fysisk försummelse. Instrumentet används både kliniskt och i forskning för att bättre förstå hur tidiga trauman påverkar barn.

ECI-4 är ett formulär för att samla in information från föräldrar eller pedagoger om små barns beteende (3 till 6 år) med avseende på olika psykiatriska störningar enligt DSM-IV-kriterier. Det möjliggör snabb screening av symtom kopplade till beteendestörningar, ångestsyndrom, autismspektrumtillstånd, förstämningssyndrom och andra tillstånd med tidig debut.

Sensorisk profil 2 är ett batteri av formulär utformat för att bedöma hur barn bearbetar och reagerar på sensorisk information i vardagen. SP2 används främst för att identifiera sensoriska skillnader som kan påverka beteende, lärande eller delaktighet och gör det möjligt att ta fram en detaljerad sensorisk profil utifrån observationer av personer i barnets närhet.

Family Environment Scale (FES) bedömer familjemedlemmarnas uppfattning om familjeklimatet och familjens fungerande inom olika dimensioner, bland annat sammanhållning, expressivitet och konflikt. Den är främst avsedd att vägleda kliniska insatser och stödja forskning inom familjepsykologi.

DECA är ett standardiserat verktyg utformat för att bedöma resiliensstyrkor och socioemotionella behov hos små barn i åldern 2 till 5 år. Det används främst av psykologer, pedagoger eller yrkesverksamma inom förskola och syftar till att identifiera barnets inre och yttre resurser för att främja social och skolmässig framgång, samtidigt som möjliga känslomässiga eller beteendemässiga svårigheter upptäcks.

CDI-2 är ett självskattningsformulär som används för att mäta svårighetsgraden av depressiva symtom hos barn och ungdomar. Det gör det möjligt för yrkesverksamma att upptäcka, bedöma och följa depressiva störningar i denna population och underlättar tidig identifiering av unga i riskzonen.

BRIEF är ett observatörsskattat formulär för föräldrar och lärare som identifierar svårigheter med exekutiva funktioner i vardagen hos barn och ungdomar mellan 5 och 17 år. Det kartlägger inhibition, flexibilitet, känslomässig kontroll, initiering, arbetsminne, planering, organisering av material och självövervakning, för att objektivt dokumentera den funktionella påverkan av uppmärksamhetsproblem, inlärningssvårigheter, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller vissa neurologiska tillstånd. I klinisk praktik är det ett användbart komplement till en neuropsykologisk utredning, eftersom det ger en ekologisk bild av barnets fungerande hemma och i skolan.

ToMI (Theory of Mind Inventory) är ett beteendebaserat bedömningsinstrument som mäter barnets förståelse av sina egna och andras mentala tillstånd (uppfattningar, avsikter, känslor, önskningar). Instrumentet fylls i av en förälder eller en annan viktig vuxen och syftar till att kartlägga barnets theory of mind-förmåga, ofta vid screening eller uppföljning av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autismspektrumtillstånd.

UCLA PTSD Reaction Index for DSM-5 är ett självskattningsformulär för att identifiera och bedöma svårighetsgraden av posttraumatiska stressymtom hos barn och ungdomar efter en eller flera traumatiska upplevelser. Det bygger uttryckligen på DSM-5-kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom och ger en kvantitativ uppskattning av symtombilden, vilket gör det till ett lämpligt instrument både för screening och för uppföljning i klinisk praktik och forskning.

SSIS är en skala för bedömning av sociala färdigheter, problembeteenden och skolprestationer hos barn och ungdomar i skolmiljö. Den ger en flerdimensionell bild genom formulär till lärare, föräldrar och elever och därmed en helhetsbild av ungas sociala samspel och färdigheter. Instrumentet används för att ställa diagnos, planera insatser och följa utvecklingen över tid.

Conners Early Childhood (EC) är ett bedömningsinstrument som mäter olika aspekter av utveckling och beteende hos små barn, främst mellan 2 och 6 års ålder. Det hjälper till att identifiera beteendemässiga och emotionella problem samt tidiga tecken på utvecklingsavvikelser. Det finns i versioner för föräldrar och lärare, vilket ger en fullständig bild av barnets fungerande i olika miljöer.

I sin språkform är CDI ett föräldraformulär för screening av den muntliga språkutvecklingen hos barn från 15 månader till 5 år och 11 månader. Det bedömer två centrala dimensioner, expressivt språk och språkförståelse, med frågor som är ordnade efter utvecklingsförloppet. Instrumentet gör det möjligt att skatta en språklig utvecklingsålder, tidigt upptäcka en eventuell försening och vägleda det kliniska beslutet om ytterligare utredning när profilen ligger under den förväntade åldern. Det är särskilt användbart inom utvecklingspsykologi, pediatrik, småbarnsmottagningar och vid screening för språkstörning, eftersom det är snabbt, enkelt att administrera och bygger på föräldrarnas vardagliga observationer.

Vanderbilt ADHD Diagnostic Rating Scale (VADRS) är ett strukturerat formulär som främst används i skolmiljö och kliniska sammanhang för att bedöma förekomst av ADHD-symtom hos barn och ungdomar enligt DSM-kriterier. Det kan även screena för andra samtidiga störningar (trotsbeteende, ångest, depression). Det finns en föräldraversion och en lärarversion.

SNAP-IV är en beteendeskattningsskala som främst används för screening av ADHD och trotssyndrom hos barn. Den samlar in information från lärare och föräldrar om frekvens och svårighetsgrad av symtom kopplade till ADHD och andra beteendestörningar.

CY-BOCS är en skala baserad på en semistrukturerad klinisk intervju, utformad för att bedöma svårighetsgrad och typer av tvångstankar och tvångshandlingar hos barn och ungdomar. Den gör det möjligt att mäta symtomförändringar före och efter en behandlingsinsats och skiljer tydligt mellan frekvens, intensitet, funktionspåverkan och motstånd.

RCADS-47 är ett självskattningsformulär som bedömer symtom på ångest och depression hos barn och ungdomar. Det mäter olika typer av ångestsyndrom (paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom, tvångssyndrom, social fobi, specifik fobi, egentlig depression) enligt DSM-kriterier och ger därmed en detaljerad klinisk översikt av emotionella störningar hos unga.

Barkley School Situations Questionnaire (BSSQ) är ett beteendebaserat bedömningsinstrument som mäter frekvens och svårighetsgrad av beteendeproblem hos barn i olika skolsituationer. Formuläret är främst avsett att samla in lärares observationer av svårigheter med uppmärksamhet, impulsivitet och trots och hjälper till att dokumentera diagnosen ADHD och associerade beteendestörningar i skolmiljön.

PARS är ett bedömningsinstrument för yrkesverksamma som mäter symtom på ADHD hos förskolebarn, utifrån observationer och rapporter från föräldrar eller lärare.

Barkley Home Situations Questionnaire är en självskattningsskala för att samla in information från föräldrar om frekvens och svårighetsgrad av barnets beteendeproblem i olika situationer i hemmet. Den är ett av de rekommenderade instrumenten för bedömning av beteendestörningar, särskilt ADHD, och gör det möjligt att se hur beteendet varierar mellan olika sammanhang i hemmet.

School Burnout Inventory (SBI) är ett självskattningsformulär som bedömer graden av utbrändhet som elever upplever i förhållande till sin skolvardag. Det mäter specifikt symtom på utmattning, cynism gentemot skolan och känslor av inkompetens, anpassade till skolmiljön. Det ger psykologer möjlighet att identifiera elever med hög skolstress och rikta förebyggande insatser mot skolutbrändhet.

Rathus Assertiveness Schedule for Adolescents (RASA) är ett självskattningsinstrument som mäter graden av självhävdelse hos ungdomar. Det hjälper till att identifiera svårigheter med att uttrycka sina åsikter och behov eller att hävda sina rättigheter i olika sociala situationer. Den poäng som erhålls hjälper psykologer att rikta insatser och bedöma framsteg under terapeutisk uppföljning.

AQ-Child är ett screeningformulär som fylls i av en förälder eller vårdnadshavare för att skatta intensiteten i autistiska drag hos barn mellan 4 och 11 år. Det består av 50 påståenden som kartlägger sociala färdigheter, växling av uppmärksamhet, uppmärksamhet på detaljer, kommunikation och fantasi. Instrumentet är främst användbart för klinisk screening, remittering till specialiserad utredning och forskning, särskilt när målet är att objektivt dokumentera beteenden som stämmer med autismspektrumtillstånd. Det hjälper till att strukturera föräldrarnas observationer men ersätter inte en fullständig klinisk diagnos.

ERC är ett formulär för bedömning av emotionsreglering och svårigheter med känslouttryck hos barn, utifrån föräldrars eller lärares observationer. Det omfattar två huvuddimensioner: emotionsreglering och labilitet/negativitet. Instrumentet är användbart för tidig upptäckt av emotionella svårigheter och som vägledning för terapeutiska insatser.

ASSQ är ett screeninginstrument för att identifiera kännetecken på autismspektrumtillstånd (AST) hos barn och ungdomar. Det fylls vanligen i av föräldrar eller lärare som känner barnet väl. Det hjälper till att upptäcka tidiga tecken som talar för AST och är ett stöd vid remittering till en fullständig utredning.

CPSS är ett självskattningsinstrument som mäter svårighetsgraden av symtom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) hos barn och ungdomar efter en traumatisk händelse. Det kvantifierar både förekomst och frekvens av symtom samt den funktionella påverkan på barnets vardag.

Anknytningsintervjun för barn (CAI) är en semistrukturerad intervju utformad för att bedöma anknytningsmönster hos barn i åldern 7 till 15 år. Den fångar barnets representationer av sina anknytningsrelationer genom berättelser och svar på frågor om situationer med närhet, separation och tröst med föräldragestalter.

Förskoleversionen av SWAN-skalan (Strengths and Weaknesses of ADHD Symptoms and Normal behavior Rating Scale) är ett observationsinstrument som fylls i av vuxna i barnets omgivning (lärare, föräldrar) för att bedöma spektrumet av beteenden kopplade till uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet, från problematiskt till optimalt fungerande, hos små barn i förskoleåldern. Det ger ett mer nyanserat perspektiv på ADHD-symtom genom att väga in både styrkor och svårigheter.

IPPA-R är ett självskattningsformulär som bedömer ungdomars upplevda kvalitet i anknytningen till föräldrar och jämnåriga. Det mäter dimensioner som tillit, kommunikation och alienation. Instrumentet kartlägger hur unga själva ser på kvaliteten i sina relationer, vilket är användbart vid klinisk bedömning och i forskning om socioemotionell utveckling.

ASIC är ett självskattningsformulär som mäter ångestkänslighet hos barn. Det identifierar intensiteten i rädslan för kroppsliga förnimmelser kopplade till ångest, vilket är användbart för diagnostik, behandlingsplanering eller bedömning av framsteg under behandling.

EQ-SQ för barn är ett observatörsskattat formulär, vanligtvis ifyllt av en förälder, som bedömer två dimensioner av kognitiv stil som beskrivs i teorin om empatiserande och systematiserande hos barn mellan 4 och 11 år: empati, det vill säga förmågan att identifiera och förstå andra människors mentala och känslomässiga tillstånd och att svara på dem på ett lämpligt sätt, och systematisering, det vill säga intresse för regelbundenheter, regler, kategorier och hur system fungerar. Instrumentet består av 55 påståenden som blandar de två dimensionerna för att begränsa svarsförvrängningar. Det används främst i forskning och som kompletterande kliniskt mått på den sociokognitiva profilen, särskilt vid kartläggning av utvecklingsrelaterade särdrag och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, däribland autism.

Paykel Suicide Scale - Adolescent Version (PSS-A) är ett snabbt självskattningsinstrument för att upptäcka förekomst och svårighetsgrad av självmordstankar och relaterade beteenden hos ungdomar. Formuläret används ofta vid psykologisk uppföljning eller i skolmiljö för att snabbt identifiera unga i riskzonen och vägleda insatser.

Testet med märkliga berättelser (SST) är ett kliniskt bedömningsverktyg som mäter förståelse av avancerade mentala tillstånd, såsom avsikter, övertygelser eller känslor, hos barn och vuxna. Det används främst för att bedöma mentaliseringsförmåga, särskilt hos personer med autismspektrumtillstånd (AST) eller störningar i den sociala utvecklingen. Testet består av korta berättelser där deltagaren ombeds förstå situationer som kräver att man drar slutsatser om vad en person tänker eller känner.

ADHD Rating Scale-IV Preschool Version är en observatörsskattad skala för screening och kvantifiering av ADHD-symtom hos förskolebarn, vanligtvis mellan 3 och 5 år. Den omfattar de 18 symtomen i DSM-IV, formulerade med exempel som passar bättre för små barns vardagliga fungerande, för att öka den kliniska relevansen i observationerna från föräldrar och pedagoger. Instrumentet ger separata skattningar av ouppmärksamhet och hyperaktivitet–impulsivitet samt en total svårighetspoäng. Det är användbart i öppenvård, barnpsykiatri, utvecklingspsykologi och uppföljning av insatser, särskilt för att jämföra hur symtomen visar sig i olika miljöer. De största fördelarna är att det är enkelt att administrera, har god acceptans och att det finns standardiseringsdata för förskoleåldern. Det är ett screeninginstrument och ett stöd för den kliniska bedömningen och räcker inte ensamt för att ställa en diagnos.

K-SADS-PL är en semistrukturerad diagnostisk intervju som används för att bedöma aktuella och tidigare episoder av psykopatologi hos barn och ungdomar, och som kombinerar information från den unga personen, föräldern eller föräldrarna och klinisk observation. Kärnan består av en screeningintervju som täcker 82 symtom inom 20 diagnostiska områden, varefter tilläggsmoduler administreras utifrån positiva svar. Instrumentet är särskilt användbart för att kartlägga förstämningssyndrom, ångestsyndrom, psykossjukdomar, beteendestörningar och uppmärksamhetsproblem samt flera andra psykiatriska tillstånd hos barn och ungdomar.

CRIES är ett formulär avsett att bedöma hur traumatiska händelser påverkar barn. Det är utformat för att mäta symtom på undvikande, påträngande minnen och hyperaktivering efter en traumatisk händelse.

CPTS-RI är ett självskattningsformulär utformat för att screena för posttraumatiska stressymtom och uppskatta deras svårighetsgrad hos barn och ungdomar efter en potentiellt traumatisk händelse. Det används ofta inom barnpsykotraumatologi och undersöker främst återupplevande, undvikande, känslomässig avtrubbning och fysiologisk överspändhet. Instrumentet hjälper psykologen att objektivera den kliniska påverkans intensitet, vägleda den diagnostiska bedömningen och följa symtomens utveckling under behandlingen. Det ersätter inte en strukturerad klinisk intervju men är ett särskilt relevant stöd för screening och uppföljning i kliniska, medicinsk-psykologiska och forskningsmässiga sammanhang.

EMBU-C är ett självskattningsformulär för barn som kartlägger hur de uppfattar sina föräldrars uppfostringsattityder. Det mäter fyra centrala dimensioner av upplevd föräldrastil separat för fadern och modern: känslomässig värme, avvisande, kontrollförsök eller överbeskydd och favorisering av barnet. Instrumentet används främst inom klinisk psykologi och forskning för att dokumentera barnets relationella upplevelse, bättre förstå sambanden mellan upplevda föräldrapraktiker och känslomässiga eller beteendemässiga symtom och fördjupa bedömningen av familjesammanhanget.

Bildskalan för upplevd kompetens och social acceptans hos små barn (PSPCSA-Harter) är utformad för att med hjälp av bilder bedöma känslan av kompetens och social acceptans hos barn i åldern 4 till 7 år. Barnet får se två illustrerade situationer och väljer den som är mest lik barnet självt. Testet används främst vid bedömning av socioemotionell utveckling i kliniska miljöer eller i skolan.

CABI är ett observatörsskattat formulär som fylls i av föräldrar för att identifiera och kvantifiera ett brett spektrum av känslomässiga, beteendemässiga och funktionella svårigheter hos barn och ungdomar. Föräldraversionen 2.0 omfattar 11 områden som kan användas tillsammans eller var för sig: trögt kognitivt tempo, ångest, depression, ouppmärksamhet, hyperaktivitet–impulsivitet, trotssyndrom, begränsade prosociala känslor, social funktionsnedsättning, avvisande från jämnåriga, socialt tillbakadragande och nedsatt skolfunktion. Det modulära formatet, de tydliga svarsförankringarna och den korta administreringstiden gör det till ett användbart instrument för klinisk screening, inledande bedömning och uppföljning av utvecklingen.

SADRS är ett kort instrument för daglig uppföljning av separationsångest hos barn och ungdomar. Det syftar till att dag för dag kvantifiera intensiteten av ångestyttringar kopplade till att vara borta från anknytningspersoner, samt deras inverkan i vanliga situationer som skolan, läggdags, att vara ensam eller oväntade separationer. I klinisk praktik är det främst användbart för symtomuppföljning, identifiering av utlösande faktorer, bedömning av behandlingssvar och objektiv dokumentation av framsteg mellan sessionerna, särskilt i KBT. Det bör i första hand ses som en skala för daglig uppföljning av svårighetsgrad snarare än som ett fristående diagnostiskt instrument.

SDSC för åldrarna 4 till 16 år är ett screeningformulär för sömnstörningar hos barn och ungdomar som fylls i av en förälder eller vårdnadshavare utifrån observationer under de senaste sex månaderna. Den validerade franska versionen har 25 frågor och kartlägger fem kliniskt användbara dimensioner: insomni, parasomnier, nattliga andningsproblem, icke-återhämtande sömn och uttalad dagtrötthet. Instrumentet är särskilt relevant inom psykologi, barnpsykiatri och pediatriska mottagningar och för att identifiera svårigheter som är förknippade med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt med känslomässiga, uppmärksamhetsrelaterade eller beteendemässiga svårigheter.

ADRS är ett bedömningsverktyg som används för att mäta svårighetsgraden av depressiva symtom hos ungdomar. Det används ofta i klinisk verksamhet som stöd vid diagnostik och uppföljning av depression i denna grupp.

Security Scale, utvecklad av Kerns och medarbetare, är ett självskattningsformulär som mäter graden av anknytningstrygghet som barnet upplever i relation till sin mamma. Det används främst i forskning för att bedöma individuella skillnader i trygg anknytning hos barn 8 till 12 år. Formuläret hjälper till att identifiera hur barnet uppfattar moderns stöd, tillgänglighet och tillförlitlighet.

AQS är en metod för att bedöma anknytning hos små barn utifrån observation av deras beteende i en naturlig miljö, oftast i hemmet. Den bygger på att en utbildad observatör sorterar 90 beteendebeskrivningar, ibland kompletterat av en förälder som känner barnet väl. Instrumentet syftar främst till att uppskatta anknytningstrygghet utifrån vardagliga beteenden som närhetssökande, utforskande, emotionsreglering och hur barnet använder anknytningspersonen som trygg bas.

CBQ är ett screeningformulär som fylls i av en förälder eller en närstående vårdare för att identifiera en profil som stämmer med pediatrisk bipolär sjukdom. Det kartlägger 65 känslomässiga och beteendemässiga uttryck, bland annat labilt stämningsläge, upprymdhet, sömnstörningar, distraherbarhet, irritabilitet, impulsivitet, aggressivitet, storhetsidéer, riskbeteenden, vissa ångestsymtom och ovanliga perceptuella upplevelser. Det används i klinisk praktik och forskning och hjälper till att objektivt dokumentera symtomens svårighetsgrad och flera dimensioner av funktionsnedsättning. Det största värdet ligger i tidig upptäckt och i vägledningen av den diagnostiska utredningen.

ECAP är en självskattningsskala för barn och ungdomar mellan 8 och 17 år som används för att identifiera rädslor och fobisk ångest. Den kartlägger både rädslornas övergripande intensitet och deras konsekvenser för beteendet, särskilt genom undvikande av vissa situationer. Instrumentet ger en totalpoäng och flera kliniskt användbara dimensioner: fobiskt undvikande, självbild och känsla av kompetens, samspel med jämnåriga samt rädsla för faror som hotar barnets eller föräldrarnas fysiska integritet. I praktiken kan ECAP hjälpa psykologen att objektivera ångestyttringar, ringa in sårbara områden och vägleda den kliniska bedömningen eller den terapeutiska uppföljningen.

Inventoriet över tidiga scheman för barn (ISPE) är ett psykometriskt instrument utvecklat av Stéphane Rusinek och Marc Hautekeete. Det bygger på Jeffrey Youngs arbete om tidiga maladaptiva scheman hos vuxna och syftar till att identifiera de djupa kognitiva strukturer som bildas under barndomen som svar på otillfredsställda emotionella behov.

CP QOL-Child är ett formulär som är specifikt för cerebral pares och utformat för att bedöma barnets upplevda livskvalitet. Till skillnad från mått som enbart fokuserar på funktionsbegränsningar undersöker det barnets subjektiva upplevelse inom flera kliniskt relevanta områden, bland annat socialt välbefinnande, känslor, självbild, delaktighet, smärta, upplevelsen av vardagsfunktion och vårdmiljön. Instrumentet är särskilt användbart för psykologer, barnneurologer, rehabiliteringsteam och forskare som vill dokumentera den samlade påverkan av cerebral pares på barnets liv, följa förändringar över tid och vägleda individuella insatser. CP QOL-Child finns i versioner för självskattning och för skattning av förälder som ombud. Den version som används här är barnets självskattning, som används när barnets förståelse och kommunikationsförmåga medger det.