Förstämningssyndrom: 19 formulär och skattningsskalor

STAXI-2 är ett självskattningsinstrument utformat för att mäta ilskans intensitet i stunden (”tillståndsilska”) och den allmänna tendensen att uppleva ilska (”dragilska”), samt de olika sätt på vilka ilska uttrycks eller kontrolleras. Det används ofta för att bedöma ilskedimensionen i olika kliniska och icke-kliniska populationer. STAXI-2 innehåller flera delskalor som möjliggör en detaljerad och differentierad analys av hur ilska upplevs och uttrycks.

MDQ är ett screeningverktyg utformat för att identifiera de karakteristiska symtomen på bipolära sjukdomar, särskilt bipolär sjukdom typ I och II. Det bedömer förekomst av episoder med förhöjd, expansiv eller irritabel sinnesstämning med tillhörande beteenden för att vägleda den kliniska bedömningen. Även om det inte fastställer någon diagnos möjliggör det snabb identifiering av patienter som kan behöva vidare utredning.

Skalan för impulsivt beteende (UPPS) är utformad för att bedöma olika aspekter av impulsivt beteende. Den bygger på en multifaktoriell modell av impulsivitet som identifierar fyra huvuddimensioner: brådska, bristande uthållighet, bristande förutseende och spänningssökande. Den hjälper psykologer att bättre förstå hur dessa olika impulsivitetsfaktorer yttrar sig hos en person.

HCL-32 är ett självskattningsformulär utformat för att identifiera yttringar av hypomani och är särskilt användbart vid screening för bipolär sjukdom typ II. Det består av 32 ja/nej-frågor och utforskar aktuell sinnesstämning, vanliga humörsvängningar och episoder med ökad energi eller aktivitet. Det ger information om episodernas frekvens, varaktighet och påverkan samt om omgivningens reaktioner. Verktyget har hög diagnostisk sensitivitet och gör det möjligt att skilja bipolära former från unipolära tillstånd.

BSSQ är ett självskattningsinstrument utformat för att screena för syndrom inom det bipolära spektrumet. Det hjälper till att identifiera symtom som är förenliga med bipolär sjukdom, särskilt hos patienter som kanske inte uppvisar klassiska maniska symtom. Det ersätter inte en klinisk diagnos men visar klinikern när en mer ingående bedömning behövs.

RMS är ett snabbt screeningverktyg utformat för att identifiera förekomst av bipolär sjukdom, särskilt när egentlig depression misstänks. Det syftar till att underlätta remittering av patienter till en mer grundlig klinisk bedömning. Det är enkelt att administrera och lämpar sig både för primärvård och specialistvård.

BSDS är ett självadministrerat screeninginstrument utformat för att identifiera syndrom inom det bipolära spektrumet. Det fokuserar på att känna igen mildare eller atypiska former av bipolär sjukdom, som ofta är svåra att diagnostisera med andra formulär. Testet är användbart i klinisk praktik som ett första screeninginstrument.

HCL-32 är ett självskattningsinstrument utformat för att screena för hypomana symtom hos patienter med förstämningssyndrom. Det används ofta för att skilja unipolärt depressionssyndrom från bipolär sjukdom genom att identifiera episoder med förhöjt stämningsläge eller ovanligt mycket energi. Det ger ett strukturerat sätt att samla in subjektiv information om hypomana episoder, vilket är användbart vid differentialdiagnostik.

BSL-23 är ett kort självskattningsformulär som skattar den aktuella svårighetsgraden av symtom som är typiska för emotionellt instabilt personlighetssyndrom (borderline) under de senaste sju dagarna. Det härstammar från BSL-95 och kartlägger framför allt emotionell dysreglering, skam, tomhetskänslor, självförakt, tankar på självskada, vissa dissociativa fenomen och rädsla för att förlora kontrollen. Det största kliniska värdet ligger i att bedöma symtomens intensitet och följa utvecklingen under behandling, snarare än i enbart kategorisk diagnostik. Det används i forskning och klinisk praktik för att objektivt mäta nivån av borderlinerelaterat lidande och identifiera förändringar över tid.

ASRM är ett självskattningsinstrument utformat för att mäta svårighetsgraden av maniska symtom hos personer med misstänkt förstämningssyndrom, särskilt bipolär sjukdom. Det är snabbt och enkelt att administrera och ger ett standardiserat kvantitativt mått på manisk symtomatologi under de senaste 7 dagarna.

PANAS är ett kort självskattningsformulär som mäter två relativt oberoende stämningsdimensioner: positiv affekt och negativ affekt. Det består av 20 känsloadjektiv och skattar intensiteten i de behagliga och obehagliga känslor som upplevts under en referensperiod som behandlaren bestämmer (just nu, i dag, under den senaste veckan, i allmänhet och så vidare). Det hjälper till att objektivera känslotillståndet, följa stämningsförändringar och komplettera bedömningen av ångest-, depressions- eller stressymtom.

DARS är ett självskattningsformulär som mäter tillståndsbunden anhedoni, det vill säga den aktuella minskningen av intresse, motivation, investerad ansträngning och upplevd njutning som svar på vanligtvis belönande upplevelser. Det kartlägger fyra kliniskt användbara områden: fritidsintressen, mat och dryck, sociala aktiviteter och sinnesupplevelser. Det utmärkande är att patienten själv får ange aktiviteter eller upplevelser som hen tycker om, vilket ökar den kliniska relevansen och begränsar den kulturella snedvridning som är förknippad med förbestämda exempel. DARS är särskilt användbart vid bedömning av depressionssyndrom och förstämningssyndrom samt vid longitudinell uppföljning av anhedoni i klinisk praktik, forskning eller under behandling. Delskaleprofilen hjälper till att identifiera om nedsättningen främst gäller intresse, att komma igång, investering av ansträngning eller själva njutningen.

SHAPS är ett kort självskattningsformulär om anhedoni som skattar förmågan att uppleva njutning i vanliga vardagssituationer. Dess 14 påståenden kartlägger fyra breda områden: intressen och fritidssysselsättningar, socialt samspel, sinnesupplevelser samt mat och dryck. Instrumentet uppskattas för sin enkelhet, sin goda kliniska acceptans och sin relativa känslighet för förändringar i aktuellt tillstånd, vilket gör det användbart för att identifiera anhedoni och följa dess förlopp hos patienter med framför allt depressionsepisod, bipolär sjukdom, schizofreni eller andra kliniska bilder där förlorad njutning är central.

Det här formuläret om cyklotymi motsvarar den cyklotyma delskalan i TEMPS-A. Det är ett kort självskattningsformulär med 21 ja/nej-frågor som identifierar cyklotymt temperament, det vill säga en varaktig instabilitet i stämningsläge, energi, sömn, självkänsla och emotionell reaktivitet. I klinisk praktik hjälper det till att vägleda intervjun vid uttalad affektiv variation, impulsivitet, återkommande humörsvängningar eller misstanke om subsyndromal bipolaritet bakom bilder av återkommande depression, ångest eller borderlinedrag. Det största värdet ligger i att screena och strukturera den kliniska bedömningen, inte i att ställa en diagnos i sig.

BPAQ är ett självskattningsformulär som bedömer dispositionell aggressivitet. Det mäter fyra kompletterande dimensioner av aggression: fysisk aggression, verbal aggression, ilska och fientlighet. Instrumentet används i stor utsträckning inom klinisk psykologi, psykiatri, rättspsykiatriska verksamheter och forskning för att objektivt dokumentera en patients aggressionsprofil, identifiera de mest framträdande dimensionerna och följa förändringar under behandlingens gång. Det bedömer aggressionens beteendemässiga, känslomässiga och kognitiva uttryck, vilket gör det användbart för att kartlägga agerande, irritabilitet, emotionell reaktivitet och fientliga attityder.

OAS är en klinisk observationsskala som används för att objektivt bedöma manifest aggressivt beteende hos vuxna och barn, särskilt inom psykiatrisk slutenvård eller på institution. Den mäter fyra dimensioner av aggression: verbal aggression, fysisk aggression mot föremål, fysisk aggression mot sig själv och fysisk aggression mot andra personer. Med instrumentet går det att dokumentera varje aggressiv episod utifrån allvarlighetsgrad och de åtgärder som teamet har vidtagit. Det är särskilt användbart för longitudinell uppföljning, riskbedömning, analys av behandlingssvar och standardisering av observationer i både klinisk praktik och forskning.

ALS är ett självskattningsformulär utformat för att mäta affektiv labilitet, det vill säga tendensen att uppleva snabba, tydliga och svårreglerade växlingar i stämningsläget. Det undersöker frekvens och intensitet i känslosvängningar, särskilt mellan tillstånd som ångest, nedstämdhet, ilska och förhöjt stämningsläge. ALS används i klinisk praktik och forskning för att dokumentera emotionell instabilitet, särskilt vid personlighetssyndrom, vissa förstämningssyndrom och problem med emotionsdysreglering. Det är inte i sig ett diagnostiskt instrument, men det ger ett användbart mått på den affektiva labilitetens svårighetsgrad och kliniska påverkan.

CBQ är ett screeningformulär som fylls i av en förälder eller en närstående vårdare för att identifiera en profil som stämmer med pediatrisk bipolär sjukdom. Det kartlägger 65 känslomässiga och beteendemässiga uttryck, bland annat labilt stämningsläge, upprymdhet, sömnstörningar, distraherbarhet, irritabilitet, impulsivitet, aggressivitet, storhetsidéer, riskbeteenden, vissa ångestsymtom och ovanliga perceptuella upplevelser. Det används i klinisk praktik och forskning och hjälper till att objektivt dokumentera symtomens svårighetsgrad och flera dimensioner av funktionsnedsättning. Det största värdet ligger i tidig upptäckt och i vägledningen av den diagnostiska utredningen.

P-YMRS är ett kort formulär som fylls i av en förälder eller vårdnadshavare för att identifiera och kvantifiera intensiteten i maniska symtom hos barn och ungdomar. Det kartlägger framför allt förhöjt eller irritabelt stämningsläge, ökad energi, minskat sömnbehov, accelererat tal och tänkande, ovanligt tankeinnehåll, aggressivitet, yttre framtoning och insikt. I klinisk praktik används det främst som screeninginstrument och för uppföljning av symtomförändringar vid misstanke om pediatrisk bipolär sjukdom eller instabilitet i stämningsläget. Det går snabbt att administrera, vilket gör det användbart i öppenvård, barnpsykiatri och forskning. Det kan inte ensamt fastställa en diagnos och måste alltid tolkas tillsammans med den kliniska intervjun, utvecklingshistoriken och kontextuell information.