PTSD: 22 formulär och skattningsskalor

CTQ är ett självskattningsinstrument för retrospektiv mätning av frekvens och svårighetsgrad av fem huvudtyper av övergrepp och försummelse under barndomen: emotionella övergrepp, fysiska övergrepp, sexuella övergrepp, emotionell försummelse och fysisk försummelse. Det ger en totalpoäng och poäng för varje dimension och innehåller även en skala för minimering/förnekelse som bedömer tendensen hos den som svarar att underskatta eller förneka sina upplevelser av övergrepp och försummelse.

CTQ i barnversion är ett självskattningsinstrument för att upptäcka och kvantifiera traumatiska upplevelser under barndomen, bland annat olika former av övergrepp och försummelse. Det är indelat i flera delskalor som bedömer emotionella, fysiska och sexuella övergrepp samt emotionell och fysisk försummelse. Instrumentet används både kliniskt och i forskning för att bättre förstå hur tidiga trauman påverkar barn.

TSI-2 är ett självskattningsinstrument som bedömer ett brett spektrum av psykologiska symtom kopplade till exponering för traumatiska händelser. Det mäter olika dimensioner som dissociation, depression, ångest, irritabilitet, sömnproblem och posttraumatiska symtom. Det används ofta i kliniska och rättsliga sammanhang som stöd vid bedömning av traumats psykologiska följder.

UCLA PTSD Reaction Index for DSM-5 är ett självskattningsformulär för att identifiera och bedöma svårighetsgraden av posttraumatiska stressymtom hos barn och ungdomar efter en eller flera traumatiska upplevelser. Det bygger uttryckligen på DSM-5-kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom och ger en kvantitativ uppskattning av symtombilden, vilket gör det till ett lämpligt instrument både för screening och för uppföljning i klinisk praktik och forskning.

TRAUMAQ är ett verktyg utformat för att göra en heltäckande bedömning av det psykotraumatiska syndromet. Det utvärderar både frekvens och intensitet i det psykiska traumats yttringar samt den traumatiska upplevelsen, inklusive dess sociala konsekvenser. Formuläret består av 62 frågor fördelade på 10 skalor, vilket gör det till ett uttömmande och noggrant verktyg.

ITQ är utformat för att bedöma symtom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och komplext posttraumatiskt stressyndrom (CPTSD) enligt kriterierna i ICD-11. Det fokuserar på specifika symtomkluster som är kopplade till dessa diagnoser och ger en koncis bedömning av traumareaktioner.

CAPS-5 är det strukturerade referensinstrumentet (gold standard) för bedömning av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) enligt DSM-5-kriterierna. Det gör det möjligt att fastställa diagnos, symtomens svårighetsgrad och deras förlopp över tid, utifrån en semistrukturerad intervju som genomförs av en utbildad kliniker.

Skalan för dissociativa upplevelser (DES) är ett självskattningsverktyg som används för att identifiera symtom på dissociation. Den används ofta i klinisk verksamhet för screening av dissociativa syndrom såsom dissociativt identitetssyndrom. Testet omfattar olika aspekter av dissociation, däribland derealisation, dissociativ amnesi och upplevelser av depersonalisation.

Den här skalan används för att mäta svårighetsgraden av posttraumatiska stressymtom kopplade till livshändelser. Den används ofta i forskning och klinisk verksamhet för att bedöma stressreaktioner hos personer som har upplevt traumatiska händelser.

Inventoriet för peritraumatisk distress är ett verktyg som mäter den känslomässiga distress som upplevs i samband med en traumatisk händelse. Det är utformat för att bedöma rädsla, nervositet och andra omedelbara känslomässiga symtom kopplade till ett trauma. Det kan användas för att förutsäga senare utveckling av posttraumatiska stressrelaterade störningar.

CPSS är ett självskattningsinstrument som mäter svårighetsgraden av symtom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) hos barn och ungdomar efter en traumatisk händelse. Det kvantifierar både förekomst och frekvens av symtom samt den funktionella påverkan på barnets vardag.

CRIES är ett formulär avsett att bedöma hur traumatiska händelser påverkar barn. Det är utformat för att mäta symtom på undvikande, påträngande minnen och hyperaktivering efter en traumatisk händelse.

CPTS-RI är ett självskattningsformulär utformat för att screena för posttraumatiska stressymtom och uppskatta deras svårighetsgrad hos barn och ungdomar efter en potentiellt traumatisk händelse. Det används ofta inom barnpsykotraumatologi och undersöker främst återupplevande, undvikande, känslomässig avtrubbning och fysiologisk överspändhet. Instrumentet hjälper psykologen att objektivera den kliniska påverkans intensitet, vägleda den diagnostiska bedömningen och följa symtomens utveckling under behandlingen. Det ersätter inte en strukturerad klinisk intervju men är ett särskilt relevant stöd för screening och uppföljning i kliniska, medicinsk-psykologiska och forskningsmässiga sammanhang.

Posttraumatic Cognitions Inventory är ett självskattningsformulär som används inom psykotraumatologi för att identifiera och kvantifiera negativa kognitioner kopplade till en traumatisk händelse. Det kartlägger tre kliniskt användbara dimensioner: negativa kognitioner om sig själv, negativa kognitioner om världen och självanklagelser. Instrumentet hjälper till att fördjupa bedömningen av posttraumatiskt stressyndrom, stödja fallformuleringen och följa kognitiv förändring under behandlingens gång, särskilt vid kognitiv beteendeterapi.

HTQ är ett självskattningsformulär som utvecklats för att mäta exponering för traumatiska händelser och bedöma förekomst av posttraumatiska stressymtom, särskilt bland flyktingar och migranter. Det innehåller en lista över potentiellt traumatiska händelser samt en del som bedömer kliniska symtom.

Trauma Symptom Checklist-40 är ett självskattningsformulär med 40 påståenden för vuxna. Det används för att identifiera intensiteten i symtom som ofta är förknippade med trauma under barndomen eller i vuxen ålder. Det kartlägger sex kliniska områden: ångest, depression, dissociation, index för trauma efter sexuella övergrepp, sexuella problem och sömnstörningar. Det används främst i forskning och som kompletterande mått i klinisk bedömning, ger en totalpoäng för traumarelaterat lidande och utgör inte i sig ett fullständigt diagnostiskt instrument för PTSD.

PDEQ är ett verktyg utformat för att mäta dissociativa upplevelser som inträffar under eller omedelbart efter en traumatisk händelse. Peritraumatisk dissociation avser fenomen där en person känner sig avskild från verkligheten under en stressande eller traumatisk händelse. Symtomen kan omfatta upplevelser av derealisation, depersonalisation och minnesluckor kring händelsen.

SIDES är en strukturerad klinisk intervju utformad för att bedöma de psykologiska konsekvenserna av långvarigt, upprepat eller interpersonellt trauma, särskilt de komplexa traumatiska stressbilder som historiskt har beskrivits som DESNOS. Den undersöker systematiskt flera områden som ofta täcks otillräckligt av den vanliga bedömningen av PTSD: dysreglering av känslor och impulser, störningar i uppmärksamhet och medvetande, förändrad självuppfattning, relationssvårigheter, somatisering och förändringar i trossystem eller mening. I klinisk praktik hjälper den psykologen att klargöra en komplex traumaprofil, objektivera den funktionella påverkan och vägleda fallformulering och behandlingsplan.

TEC är ett självskattningsformulär utformat för strukturerad identifiering av potentiellt traumatiska upplevelser under livet, särskilt tidiga interpersonella trauman. Det undersöker olika typer av exponering, däribland emotionell försummelse, emotionella och fysiska övergrepp, sexuella trakasserier, sexuella övergrepp och andra betydande händelser. Instrumentet används främst i kliniskt arbete med trauma, dissociativa syndrom och stressrelaterade syndrom för att dokumentera traumahistorien, värdera den samlade traumabelastningen och vägleda den kliniska intervjun. Det ersätter inte en diagnostisk bedömning men ger en standardiserad grund som är användbar för anamnes och fallformulering.

DSS är en självskattningsskala som används för att mäta intensiteten av depersonalisationssymtom hos vuxna. Den undersöker upplevelser som att känna sig avskild från sig själv, att känna sig som en utomstående betraktare av sina tankar eller sin kropp, subjektiv avtrubbning och en känsla av overklighet inför jaget. I klinisk praktik används den främst för identifiering av symtom, uppskattning av svårighetsgrad vid utgångsläget och uppföljning av förändringar över tid, särskilt vid dissociativa syndrom och den dissociativa subtypen av PTSD. Den ersätter inte en klinisk intervju eller en differentialdiagnostisk bedömning, men ger ett snabbt och strukturerat mått som är användbart för symtomuppföljning.

PCL-5 är ett standardiserat formulär utformat för att bedöma intensiteten i symtom relaterade till posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), utifrån de diagnostiska kriterierna i DSM-5. Det identifierar snabbt hur en traumatisk händelse har påverkat en person genom att mäta fyra huvudsakliga symtomkluster: återupplevande, undvikande, förändringar i kognitioner och sinnesstämning samt hyperaktivering.

PCL-S används för att screena för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Det skapades 1993 av Weathers F.W. et al., utifrån de diagnostiska kriterierna i DSM-IV. Det härstammar från PCL-C (civil version) och PCL-M (militär version), men fokuserar på en specifik händelse.