Fobier: 11 formulär och skattningsskalor

Inventoriet för rörlighet vid agorafobi är ett bedömningsverktyg som används för att mäta undvikande av situationer som personer med agorafobi uppfattar som svåra eller farliga. Det fokuserar på graden av undvikande när personen är ensam jämfört med när personen har sällskap.

Skalan för veckosammanfattning av social fobi är ett självskattningsverktyg utformat för att mäta svårighetsgrad och frekvens av symtom på social fobi från vecka till vecka. Den hjälper psykologer att följa symtomförändringar hos patienter med social fobi och att justera behandlingsplaner vid behov.

Skattningsskalan för social fobi (SPRS) är ett bedömningsverktyg som används för att mäta intensiteten i social fobi hos patienter. Den är utformad för att vara lätt att förstå och fylla i och kan hjälpa till att bedöma fobins påverkan på personens dagliga aktiviteter. Verktyget används särskilt vid terapeutisk uppföljning för att mäta symtomens utveckling över tid.

Specific Phobia Questionnaire (SPQ) är ett självskattningsinstrument för att identifiera förekomst och svårighetsgrad av specifika fobier inom ett brett spektrum av fruktade situationer. Det identifierar typ av specifik fobi (djur, naturmiljö, blod-injektion-skada, situation m.m.), dess frekvens och dess påverkan på vardagen.

Philipps test av skolfobi är utformat för att bedöma förekomst och intensitet av skolfobi hos barn och ungdomar. Det gör det möjligt att identifiera skolrelaterade rädslor som kan störa barnets förmåga att gå i skolan och delta i skolaktiviteter.

Det här formuläret är utformat för att bedöma fobier och ångestrelaterade tillstånd. Det utvecklades av psykologerna Isaac Marks och Andrew Mathews.

Formuläret om agorafobiska kognitioner (ACQ) används för att bedöma hur ofta en person har de irrationella, katastrofala tankar som personen tror sig få i en situation av ångest eller panik. Det hjälper till att identifiera de specifika tankemönster som driver rädsla och undvikande hos vuxna med agorafobi eller paniksyndrom.

Rädsloskalan (FSS) är ett självskattningsformulär som mäter intensiteten i olika irrationella eller fobiska rädslor inom sex breda kategorier (djur, sociala situationer, sjukdom/kroppsskada, ljud, klassiska fobier, diverse rädslor). Den ger en totalpoäng men pekar också ut specifika rädsloprofiler, vilket gör den till ett användbart verktyg för att identifiera fobiska komponenter att arbeta med i exponeringsterapi.

Testet för fobi, panik och generaliserad ångest (PPAG) är ett psykometriskt verktyg utformat för att bedöma förekomst och intensitet av ångestsyndrom. Det identifierar symtom på specifika fobier, som kännetecknas av irrationell rädsla för vissa föremål eller situationer. Det mäter också paniksyndrom, som utmärks av plötsliga panikattacker, och generaliserat ångestsyndrom (GAD), som yttrar sig i överdriven och ihållande oro. Skalan kan upprepas för att jämföra en utgångsnivå, en behandlingsperiod och en uppföljning. Den motsvarar de diagnostiska kriterierna i DSM-IV.

ECAP är en självskattningsskala för barn och ungdomar mellan 8 och 17 år som används för att identifiera rädslor och fobisk ångest. Den kartlägger både rädslornas övergripande intensitet och deras konsekvenser för beteendet, särskilt genom undvikande av vissa situationer. Instrumentet ger en totalpoäng och flera kliniskt användbara dimensioner: fobiskt undvikande, självbild och känsla av kompetens, samspel med jämnåriga samt rädsla för faror som hotar barnets eller föräldrarnas fysiska integritet. I praktiken kan ECAP hjälpa psykologen att objektivera ångestyttringar, ringa in sårbara områden och vägleda den kliniska bedömningen eller den terapeutiska uppföljningen.

DPSS-R är ett självskattningsformulär med 16 påståenden som mäter två dimensioner av äckel som egenskap: äckelbenägenhet och äckelkänslighet. Benägenhet avser hur lätt eller hur ofta en person upplever äckel, medan känslighet beskriver hur obehaglig, oroande eller svårtolererad upplevelsen uppfattas vara. Instrumentet är särskilt användbart inom klinisk psykologi och forskning för att kartlägga äckelns roll vid specifika fobier, rädsla för blod och injektioner, oro för kontaminering, vissa tvångssymtom och olika ångestbilder. Det största värdet är att det bedömer äckel över olika situationer, utan att vara begränsat till specifika utlösande föremål eller situationer, vilket hjälper till att fördjupa den funktionella analysen och hypoteserna om vad som vidmakthåller symtomen.